Ja då var det våran tur att ha sjuka barn.

 I går träffade vi dagiskompisarna, vi hängde med dem hem efter dagis.  Där hade flickan kräks natten till tisdag och varit hemma från dagis och ingen mer hos dem blev sjuk.   Barnen hade skoj och vi babblade om allt möjlig.

I morse smsade hon att sonen hade kräks i natt, hoppsan.   Nu ligger vi illa till tänkte jag.   Annars har det snöat hela dagen och vi var ute på eftermiddagen och lekte i snön. 

Nu i kväll klagade stora sonen på ont i magen och så sprang han till toan och kräktes.  Stackarn, nu har han kräks flera gånger och ligger i min säng med en hink brevid och pappa tar hand om honom.

Jag tar hand om lilla sonen som började kräks för 30 minuter sedan, nu sover han med sängen bäddad med stora badhanddukar. 

Jag ska sova där uppe i pojkarnas rum och pappa får ta hand om stora sonen här ner.

Dottern då?  Ja hon har stängt in sig i sitt rum och satt en lapp på dörren. Det står.  Kom in om du inte inte är sjuk och har tvättat händerna.    Söta pluttan vad hon är rolig, men jag förstår henne för vem vill bli sjuk?  Ingen.