Jag tog med mig de stora barnen på stan på eftermiddagen. Vi skulle köpa presenter till den blivande 3 åringen.

När vi hade köpt det vi skulle till honom och var på väg till mcdonalds för att äta så ringde sambon på mobilen. Han hade något tråkigt att berätta och det var att minsta sonen haft ihjäl ett av marsvinen.

Jag valde dock att inget säga till barnen direkt utan vi gick och åt. Dottern som är skärpt och har öron som är nyfikna kanske anade redan då vad som hade hänt, men jag sa inget.

När vi ätit upp våra hamburgare och köpt dem nya mössor åkte vi hem, då kom det blasksnö. Usch!

Väl hemma så sov minstingen och det var nog tur det för hans skull. Sambon hade lagt det döda stackars marsvinet i en låda och det såg ut som den sov. Barnen skrattade nervöst först innan de insåg att det var på riktigt, den var död.

Vi tog upp marsvinet och höll den, så mjuk och len och fin den var. Vi som har tänkt sälja marsvinen och så gick det så här.

Det var inte så vi hade tänkt det.

I morgon får vi begrava den i farmor och farfars trädgård, då blir det begravning. De har lagt ner teckningar och kort på sig själv i lådan.

Dottern grät och var ledsen, så sorgligt och onödigt att det blev så här.

Vila i frid lilla marsvin!