Då jag tror att det finns gamla bekanta som har hittat hit så vill jag bara skriva att det här är min ventil, min nätsida där jag vill kunna skriva av mig och få ur mig allt möjligt.

Min önskan är att få förbli rätt anonym med hänsyn till min familj och så. 

Alla får jättegärna läsa här men jag önskar att det som jag skriver här inte pratas om eller förs vidare till tex släkt.

 Tack för ordet! 

Lycka är när sambon ringer från jobbet för att berätta att han jobbar natt istället för kväll nästa vecka.  

Gissa om jag är glad, då slipper ta allt ansvar för barnen på kvällen och så får jag träffa sambon på kvällen. 

*lycka* 

Nu är det Pink Floyd för hela slanten här. Det är underbart ljuvligt att vara ensam hemma och lyssna på musik på lagom volym.  

*njuter vidare*

Dotterns magsjuka varade bara till i söndagsmorse. Hon fick vara hemma från skolan i går, men i dag är hon i skolan. Pojkarna är på dagis, sambon jobbar dagtid 8-15 denna vecka och jag är ENSAM hemma.

Hurra jag älskar tystnaden omkring mig, den är underbar.

Jag tog fram en kartong med alla mina dagböcker. Det är många kan jag berätta, jag började skriva dagbok när jag var 9 år.      Fast då skrev jag mest så här: Gick upp ur sängen åt frukost, jag gillar Tomas, eller jag gillar Anders, jag åt köttbullar till mat och såg på Macahan på tv. *Skratt*

Jag försöker hitta något att glädja åt eller för, men jag hittar inget. Nåja jag har det lugnt och skönt i allafall. Fast jag har ont i magen, bara jag inte får magsjuka *blähä vill inte*

Jo just det min kurator ringde i går, hon sa att sjukgymnasten snart kallar mig via brev eller telefon. Jag ska få hjälp med avslappning. Jag klarar det inte själv, inte här hemma jag kan inte släppa allt runtomkring mig, inte ens när jag är ensam hemma, det går inte.

Nu ska jag läsa vidare i mina dagböcker, det är ganska roligt.

Jag hann inte lägga mig i går kväll förrän dottern kom ner och sa att hon hade ont i magen och mådde illa.  Jepp hon kräktes två gånger, sedan fick hon sova i vår säng hos mig.     Sambon hade somnat i sonens säng när han nattade dem.

Jag var så trött så jag märke inget av om hon var uppe och kräktes fler gånger under natten, men jag hörde sambon och hon prata någon gång.

Jag gick upp ca 9 i morse, då var hon varm och hade feber och så kräktes hon 1-2 gånger till.

Dagen har varit slö, jag har inte gjort något  mer avancerat än att klä på sonen varmt när han skulle ut och leka med kompisen i snön.   Han var ute 2 timmar, det var roligt för nu vet jag inte om snön håller på att försvinna  IGEN.   Hallåååå den kom ju nyss, försvinn inte nu för oss.

Nu ska jag lägga mig och hoppas att ingen kommer att bli sjuk i natt. 

det är allt. Jag orkar inte engagera mig i nåt, jag bara är.....

Ibland tänker jag att det vore skönt att slippa allt jobbigt och jävligt. Slippa alla krav, alla måsten få slippa allt.

Dagen har varit så jobbig, alla tar stryk av det på sitt sätt.  Förut tänkte jag ringa vet inte vem men jag gjorde det inte.

Jag är så tom, så tom.  Tänk om jag kunde visa min ledsenhet utåt, tänk om jag kunde gråta. Men jag kan inte det, jag blir aggresiv, jag höjer rösten och blir känslokall istället.    Jag kan inte ens trösta mina barn när de behöver det.   Jag är usel.