Jag kan berätta att jag alltid åker buss, jag har inget körkort. Jag är en van bussåkare.

I går skulle jag åka buss med minsta sonen till farfar och farmor. Sambon och de andra barnen var redan där.

Jag tog bussen hemifrån och nere i centrum möts alla bussar och jag skulle byta buss.

Då klev jag på nästa buss, jag såg klart och tydligt vad det stod på bussen, men reagerade inte på det utan jag klev på. Efter ett tag när bussen körde åt ett helt annat håll började jag tycka att det var lite konstigt. De bygger om i centrum och bussarna har bytt hållplatser, jag tänkte att kanske de kör annorlunda.

Men när bussen svänger av och vi är på väg hemåt inser jag vad det är för fel. JAG TOG BUSSEN ÅT HELT FEL HÅLL.

Nu börjar jag bli mörkrädd för mig själv. Jag hade fått stressa lite när vi skulle iväg, jag höll på att glömma en del saker som jag skulle ha med. Men hur i helskotta kan jag kliva på bussen åt fel håll, jag borde ju ha fattat det redan då. Men det otäcka var att det gjorde jag inte, för mig var det helt rätt, även fast jag såg vad det stod på bussen om vart den skulle.

Kan säga att det tog 1 timme innan vi var hos farfar och farmor. Jag hoppade av bussen och ställde mig på andra sidan vägen och väntade på bussen tillbaka. Som tur för mig att det då blev bara den bussen ända fram.

Det låter kanske som ett helt äventyr, men vi bor bara på varsin sida av stan.

I dag har jag varit rätt trött. Jag märker att jag har svårt för att engagera mig i barnen fullt ut. Tur att sambon har varit vaken och hemma i dag.