Ibland tänker jag att det vore skönt att slippa allt jobbigt och jävligt. Slippa alla krav, alla måsten få slippa allt.

Dagen har varit så jobbig, alla tar stryk av det på sitt sätt.  Förut tänkte jag ringa vet inte vem men jag gjorde det inte.

Jag är så tom, så tom.  Tänk om jag kunde visa min ledsenhet utåt, tänk om jag kunde gråta. Men jag kan inte det, jag blir aggresiv, jag höjer rösten och blir känslokall istället.    Jag kan inte ens trösta mina barn när de behöver det.   Jag är usel.