Å

30 januari 2008 18:38

Jag känner likadant. Nångång kommer vi må bättre det vet jag. Ta vara på de stunder du mår bra och ägna dig åt dig själv då. Avsätt tid till dig själv varje dag.
Va rädd om dig!
Kramiz från Å

Miriam

30 januari 2008 18:47

Men jag fattar inte varför du inte får hjälp?! Du har tre barn att ta hand om, du måste få bli sjukskriven så att du får vila dig, ta hand om dig.

Tjata, tjata, tjata, det är det enda som hjälper. Och en av de saker man knappast orkar med...

Kram!

Krusmynta

30 januari 2008 20:33

Jag håller med Miriam, du måste få hjälp.

Ni (du och Å) kommer kanske att må bättre någon gång, men varför låta det ta sån tid? Ring på dörren till Psykakuten och säg att "Nu får ni f-n hjälpa mig, annars dödar jag mina barn" eller nåt. Nej, JAG vet att du aldrig skulle göra något sånt - men vågar psyket chansa? De torde vara livrädda för alla skriverier som skulle följa på ett sånt scenario.

Och, nej, det är inte ärligt. Men det stadiet är överspelat, du MÅSTE se till att få hjälp.

Jag brukar inte "lägga mig i", men nu säger jag detta av omsorg om dig: KRÄV HJÄLP!

Kram, jag hejar på dig!

Kusinen

31 januari 2008 12:46

Hej kusinen!
Tråkigt o höra att du inte mår bra :( hoppas du snart kommer må bättre.

Ja det ska bli skönt o flytta upp o då MÅSTE vi ses juh! vi som sågs så mkt då vi båda bodde i norrk. saknar de stunderna då vi prata om allt o inget :)
jag söker jobb inom det jag har erfarenhet men inte har utbildning o det e inom vården, men mkt chefsjobb just nu :/

Ha det gott o va rädd om dej!

Kram

Grodis

1 februari 2008 12:11

Vännen.. tror du behöver hjälp. Hjälp att komma ur deppträsket. Kan du inte ringa någon? Ser de inte hur dåligt du mår i omgivningen? Kanske maken eller någon annan kan ringa åt dig om du inte orkar?
Var rädd om dig!
STOR KRAM