I fredags hade jag en skitdag, jag orkade inte med barnen, jag blev irriterad och brusade upp lätt. Stackars barn att ha mig till mamma, jag kände för att gå ut och inte komma tillbaka. Jag ringde och skällde på sambon, han var och fiskade och kom inte hem förrän till kvällen.

I dag har jag haft en skitdag igen. Jag pallar snart inte med mer, jag försöker prata med sambon men det verkar som han inte fattar något alls av det jag säger.

Jag frågade om han måste jobba natt, tydligen måste han det för han gick till jobbet förut. Kvar sitter jag här ensam, ledsen, djupt besviken på mig själv, jag äter godis, trycker i mig.

Dessutom måste jag gå til arbetsförmedlingen i morgon och anmäla mig arbetslös, jag är inte föräldraledig längre nu när pojkarna är färdiginskolade på dagis.

Jag kan inte gå dit förrän han har vaknat på eftermiddagen, jag tänker inte gå dit med barnen i sällskap. No way

Jag skulle bara vilja slippa allting, tänk att bara få vara, bara få tänka på mig själv, göra det jag vill för mig själv eller bara tanker på att få slippa göra något, bara få vara, vara mig själv.