Vi har sett en Wallanderfilm i kväll.  Blodsbland hette den.

Jag tänkte på stackars Johannas barn som finns kvar, men som ingen mamma har, så sorgligt och hemskt.

De spelade in många Wallanderfilmer förra året, inte undra på om hon hade press på sig då.

Vi har två söta flickor som sover uppe i dotterns rum, det är dottern och hennes kompis. De såg på en film och fick vara uppe länge.  Det är jobbigt att börja skolan så nu sover de gott.

Sonen då, jo han sover hos sin kompis, det är allra första gången han gör det.

Dotterns bästa kompis ska sova över hos henne i kväll.  De började prata redan i tisdags om att packa och vad de ska göra, hihi.

Jag sa att sonen kan ju fråga om han får sova över hos dotterns kompis bror (de leker jämt ihop) och han ville med sova över hos någon själv sa han. Det har han inte gjort, men han hinner nog med det, han är bara 4.5 år.

Sonen och jag var och mötte dottern i skolan, sedan gick hon med sin kompis hem och de skulle packa.  Sonen kom hem och han tog fram en Pippiväska och stoppade ner pyjamasen i.   Jag försökte förklara att vi måste fråga först så det går bra att han får sova över hos dem.  När telefonen ringde då smet han iväg med Pippiväskan, som tur var var det de som ringde och jag pratade med mamman och han får sova där.   Det blir i såfall första gången han sover borta själv.

Undrar om han kommer ändra sig eller står fast vid att sova hos kompisen? De barnen, de barnen, de är så ljuvliga.

Jag vädrar för fullt för det är supervarmt ute i dag med, ca 25 grader. Usch vad det är svårt att sova när det är så varmt, ändå hade jag både fönster och balkongdörren öppen.

Det känns lite konstigt att vi helt plötsligt har fått kanonväder med 25 grader.

Jag menar nu när skolan börjat och det är slutet på augusti. Det är svårt att veta vilka kläder man ska ta på sig. Här hemma går jag i kjol och linne, jag är jättevarm.

Vi var ute en sväng förut i dag, men oj vad varmt det var i solen. Tur vi hittade skugga att vara i.  Usch lillsonen ramlade bakåt och slog huvudet i asfalten så han fick en stor bula. Stackarn. Min stora fasa är när de slår i huvudet eller i knäna.   Blåmärken pryder alla tre barnens ben nästan året om.

Jag har skickat i väg kläder i dag som  jag har sålt på tradera, vad skönt att bli av med dem. 

Eftersom jag har ballat ur och börjat äta choklad igen på kvällarna så är jag jättetrött på morgnarna, jag piggnar inte till förrän vad 10-snåret. Gäsp

Varenda gång jag ska göra något med datorn så frågar jag sambon. Han blir väl snart galen på mig för att jag aldrig kommer ihåg det han har förklarat minst 100 gånger.  

Tex jag älskar att ta kort, jag har alla kort ligger i datorn men sparar vartefter på cd.  Varje gång jag ska spara på cd frågar jag honom  "Hur ska jag göra?"   Han svarar men ser ut som att "varför frågar hon varje gång"

I dag har jag lärt mig att konvertera (heter det så jag tror det var så, har nästan glömt, hihi) och bränna en film på cd.  HURRA för mig jag är bäst.   Tänk om det vore så bra att jag kom ihåg hur jag gjorde till nästa gång, men det gör jag ju inte.

När ska jag bli som folk igen, när ska jag bli mig själv så som jag var för över 2 år sedan? 

Nu ska jag gå och bränna en film på cd, få se nu hur var det jag skulle göra igen....hjälp 

I går kväll när barnen såg bolibompa gick jag och hämtade ut ett h&m paket. Jag passade på att köpa hem blöjor givetvis stoppade jag ner 2 dajmchoklad i korgen. Varför gjorde jag det? Jag la dem i en tidning som jag köpte så de inte skulle synas när jag kom hem.

När sambon gått till jobbet 22.30 öppnade jag den ena och åt upp mer än hälften. det smakade inte som det har gjort förr, så jag antar jag tappat tycke för dem.

Men varför köpte jag hem och varför åt jag?

Är det stressen över allt?

Kvällarna är rätt tuffa här. Lillsonen är inga problem med, han somnar så fort vi lägger honom. Men de andra två, de är som yrväder ända till man får i kull dem i sängen. Ibland får de ligga i dotterns säng och lyssna på en alfonscd, ibland går det bra och de somnar, ibland går det inte bra, de pratar och busar. Då lägger jag eller sambon sonen i sin säng och ligger hos honom till han somnar, det tar ca 15 minuter bara han ligger still.

Det är lite svårt att återgå till de vanliga rutinerna med att komma upp på morgonen och att lägga sig i tid på kvällen. De somnade före 21.30 i går, det var inte illa.

Vi har kanonväder här, men än har vi inte varit ute. Det är blåsigt men soligt. Nu ska jag packa en del jag har fått sålt på tradera. Dottern kommer hem snart, hon går 8.15-13 i dag.

I dag har jag inte hunnit sitta många minuter i taget.  Dottern knallade i väg till skolan i morse ihop med sin kompis. De skulle bara vara där kl. 8.15-9.00 första dagen.  Hon hade fått schema med sig hem, 8.15-13.15 är de flesta dagarna.

Hemma var det full fart på pojkarna. Jag var lite trött så jag låg på soffan och halvsov ett tag medan de såg på barnkanalen.

Stora sonen är så arg av sig nu för tiden, jag förstår inte varför. Han gapar och  skriker om allt, får han chansen slår han gärna till också, det tycker jag inte om.  Vad svårt det är att ta sig tid och sätta sig och förklara att man inte får bete sig så.  Lillsonen tar ju efter de andras beteende när de skriker på varann så skriker han med, gah mina öron.

Vi var ute en sväng bla till affären, sedan var lillsonen så trött så han fick tupplura lite.

Jag ringde min kurator och bytte tid, så nästa tisdag ska jag dit. Det är jättelänge sedan jag var där pga semestertider.

Jag borde ha ringt vc i dag, dels om hur fet jag är och mitt skorv jag har i huvudet, det växer. Hua 

I dag leker barnen med sin kompisar. De var inne här förut och byggde med lego för fullt.   Jag var lite snäll och fixade mackor och dricka och sedan fick de glass.   Nu har de sprungit ut så det blev alldeles tyst här hemma. Sambon är iväg och handlar och minstingen tupplurar.

I morgon börjar allvaret med den vanliga vardagen igen. 

Jag har blivit dålig på att komma ihåg om jag har tagit mina   depressionstabletter på morgonen. Sist fick jag en burk istället för en ask med ark med tabletterna. Jag har bättre koll på arket om jag har tagit eller inte.  När de ligger i en burk har jag sämre koll. I går vet jag nte om jag tog dem, när jag kom att tänka på det så tordes jag inte ta 2 tabletter, tänk om jag hade tagit 2 innan, då hade jag fått i mig 2 till om jag tog en gång till.   Nehe vad svamligt det där blev, bah. Strunt samma.

Jag undrar när jag ska bli som en vanlig människa igen. Jag vet inte alls vad jag ska göra med mitt liv.  Det jag vill i första hand är att gå ner i vikt. Men det klarar jag inte själv, jag har försökt med allt möjligt. Med  Viktväktarna gick jag ner 3 kg men sedan hände inget mer.  Min kropp verkar omöjlig. Varför går jag upp så lätt men inte ner?

Även om jag inte äter godis, fikabröd och sköter mig som jag ska med att äta frukost, mellis, lunch, mellis och middag så står jag still i vikt.

Så som jag är nu vill jag inte vara, jag vill inte vara barnens feta mamma.  Jag vill inte köpa kläder i storlek XXL och 48/50.

Jag  vill inte ha en hängmage som jag har idag.

Jag vill ringa vc och be om reductil, men jag törs inte. Sist jag gjorde det fick jag prata med en sköterska som tyckte det var slöseri med en tid på vc, jag skulle ringa deras dietist. 

JAG VET HUR JAG ÄTER OCH SKA ÄTA MEN DET HJÄLPER INTE!!!!!

Jag vill inte väga nästan 100 kg som jag gör nu. 

Jag är hopplös och värdelös, jag lever bara för mina barn känns det som. 

Jaha nu har vi slösat en och en halv timme på en riktig B-film.  Frostbiten hette den och var svensk. Varning för den var dålig.

Greve Dracula går på tv 4 just nu ser jag, vi har tvn på i bakgrunden. Nu ska jag surfa runt lite, jag måste ju kolla hotmailen och se hur det går för mina auktioner på tradera. Det är suveränt att sälja av med kläder som jag stör mig på. Varje gång hallgarderoben öppnas så flyger det ut något, gah.

Nu börjar vardagen närma sig och även hösten.  I morgon börjar sambon jobba efter sina 5 veckors semster.  Han jobbar natt första veckan.  

På måndag börjar vår älskade dotter i ettan.  Lilla pluttan vad hon börjar bli stor.  Hur fort går inte tiden egentligen?  Det gäller att ta tillvara på alla stunder med barnen för småbarnsåren går så fort.

Om några veckar börjar pojkarna på dagis, det känns lite nervigt för mig. Jag vill inte lämna bort mina barn, jag vill hellre vara med dem hela tiden.

Tänk om man kunde få betalt för att vara hemma med sina barn då skulle jag vilja vara hemma med dem till de ska börja sexårs.