Sambon skjutsade dottern till hennes kusiner, hon ska vara där två nätter. Såklart gallskrek sonen att han ville följa med och han var så ledsen. Jag fick avleda honom med ett bad, för han älskar att bada. Lille sonen fick med hoppa i karet, de hade så roligt.  Nu sover den minsta och stora sonen är ute och cyklar med två kompisar.

Jag passar på att blogga lite och läsa nyheter och väntar på att sambon ska komma hem så vi hinner prata innan han ska till jobbet.

 
Det är em/kväll som sambon jobbar denna vecka. Sedan är det natt i 2 veckor och sedan har han SEMESTER.  Hurra!

Han har  jobbat bara helger i 4-5 veckor nu och då varit ledig i veckorna, det har känns toppen har han tyckt.  Mer tid för familjen och mer fritid vilket passar honom bra.    Han bygger en gitarr och det går framåt, den kommer att  bli jättefin. 

eller jag vet inte. jag gillar att sitta vid datorn och läsa, jag är på ett föräldraforum och läser, jag läser mailen, läser nyheterna, kolla vädret och läser andras bloggar.

Men jag känner att jag inte har något att tillföra, att det kan bli så. Lustigt, jag har ju så mycket inom mig som jag vill få ut, men jag orkar inte skriva ner allt.  Jag gillar inte mig själv när jag är så här, jag har svårt att vänja mig. Min kurator sa att jag verkar åka upp och ner i humöret väldigt mycket och hon sa tt det måste vara väldigt jobbbigt.   JA det är det.

När vi var hos min mamma så lyckades jag få EN HEL TIMME själv med sambon. Vi var ute och gick medan de andra var kvar hemma hos mormor.

Nu ska jag bara lyckas med att få mer tid med sambon och leja bort barnen. 

Jag har ont i knät än, har haft det sedan i tisdags. De första nätterna kändes det bättre när jag legat och vilat så länge, men de senaste två nätterna har jag haft ont.

Jobbigt är det 

 Jag kände att det var lite konstigt stelt i knät i natt, men sedan tänkte jag inte mer på det.

Jag fick springa när jag var på stan, det spöregnade och åskade.  Nu har det onda blivit värre och värre.  Jag fattar inte vad det är eller vad jag har gjort. Är det allt spring i trappen eller har jag belastat fel eller......ja listan är lång. Ont gör det och jag ser ut som halta Lotta när jag går.  Undrar om jag kommer upp ur sängen i morgon.

Här är det stora packardagen.  Jag har hittills packat barnens kläder och mina kläder. Badkläderna ska med förstås.  Sambon får sköta sitt själv jag har nog med 4 personers alla saker.

Nu är det bara resten som ska kommas ihåg när man har barn. Tex välling, haklapp, matstolen(han äter inte en bit om han inte sitter still)regnstövlar, kuddar.

 Vi ska ner till min mamma ett par dagar. Vilken wowkänsla det är för mig att få fira midsommar där vi alltid firade när jag var barn.  Det är som att åka bakåt i tiden.

En annan grej som är häftig är att hon har ingen TV.    Hur ska det gå iiiiii barnen missar bolibompa   blir det folk av dem ändå eller?

Det ska bli skönt och det här behöver vi, åka från civilisationen till landet. 

Jag läste i dagens Metro att man kan ha en blogg där man får betalt per besök. Hm inget för mig, då måste jag ju ha hur många besökare som helst. Det är inte därför jag bloggar, jag bloggar för min egen skull.

I dag har det varit en lite jobbig dag. Sambon gick och la sig igår efter att vi blev lite oense om hur barnen ska sova på kvällarna. Han tycker det är sommarlov och det spelar ingen roll. Jag tycker barn ska ha vissa rutiner och att de behöver den sömn de kan få.   Så vill jag inte ha barnen vakna ända till jag själv ska gå och sova.

I morse skärpte jag mig och gick upp direkt vid halv 8.  Tog en skön dusch och hela familjen åt frukost ihop. 

Sedan blev jag så trött så jag la mig på sängen och somnade till lite, det var vid 10 tiden. Sedan lyckades jag missa bussen pga sommartabell som jag inte visste om. Jag kom 40 minuter för sent till kuratorn.  Jag var så fräck så jag klev på ändå, och vi hann prata 20 minuter iallafall och så fick jag en ny tid till i juli.  Hon är bra och förstår det mesta jag säger.  

Jag tog bussen till stan, åt en god lunch på Spicy Hot och så köpte jag en burk kromtabletter på naturapoteket.  Nu banne mig måste jag försöka komma ifrån sötsuget och allt tröstätande eller vad jag ska kalla det.  Jag är så sockerberoende jag kan bli, det här går inte.  Jag törs inte ställa mig på vågen och tänderna ska vi inte ens tala om, de får nog mycket stryk. 

Jag känner mig osocial, trött och aptråkig.   Jag orkar inte med alla dess ljud eller jag menar oljud.  Barnen skriker, bråkar och nästa sekund är de sams.  Men denna ljudnivå, jag blir galen.   Jag ljuger inte för en sekund när jag säger att jag lånar ut mina två största barn. Vem vill låna dem?

Jag älskar dem så, men jag känner att jag inte orkar med, jag vill bara VARA.  Får man det, är det tilllåtet?

Jag säger till sambon att kan inte barnen sova hos farmor och farfar någon natt, farfar är ledig i veckorna.(jobbar med helger just nu)

Bah jag måste börja packa allt som vi ska ha med till min mamma. Vi åker ner till henne på onsdag och åker hem på lördag har jag tänkt.  Ja det är jag som tänker ut det mesta här, sambon säger inte mycket. 

Nu på eftermiddagen ska vi på informationsmöte på pojkarnas blivande dagis, då kommer farfar och farmor hit.    

Repris från igår blev det idag.   Jag fick lyssna på sambons larm på telefonen flera gånger vid 5, han gick aldrig upp.  Till slut vaknade lillpluttisen också var  klockan var knappt halv 6.   Han fick en flaska välling, sambon gick till jobbet och sonen låg hos mig. 

Nästa gång jag vaknade var vid 7 då hade stora sonen vaknat och låg i sängen med.Jag klev upp och klädde på barnen och tittade om kvällspigga dottern vaknat och det hade hon.  

När de ville kolla på barnkanalen sa jag till dottern  att jag lägger mig ett tag, men väck mig om jag somnar.  Såklart somnade jag och vaknade halv 10.   Nu får jag skärpa till mig. Fan då.   Jag tog ingen propavan igår, jag kom på det för sent.  Klockan var nog 2 innan jag somnade, suck.

Dottern har haft en tjejkompis här och de har byggt med lego och lekt för fullt. Nu gick hon hem till henne ett tag, jag satte en klocka på hennes arm och så får vi se om hon kommer hem när jag sa. 

Nu ska sonen och jag läsa en massa Alfonsböcker, bäst att passa på att ägna sig åt honom när minstingen sover.

Jag tänker en massa på kusinens lilla sjuka bebis och håller tummarna att jag får höra bra nyheter.  Men jag bävar för det värsta.