att kommunicera med varann.  Jag har så svårt att få fram till sambon så han förstår, eller så är det han som är trög.

När han börjar prata om tex bra och dåliga fetter då sitter jag och tänker, vad fan bryr jag mig om det, jag bryr mig om oss två.

Jag blir tommare och tommare för varje dag, snart sjunker jag nog helt. Jag vet inte vad jag ska göra, det känns som jag har slutat leva. 

Det är så mycket jag skulle vilja skriva men jag skriver som en kratta, tänk förr när jag skrev dagbok. Jag har en hel kartong med dagböcker från när jag var 9 år.  Det är många det. 

Jag ringde syrran från mobilen förut, vi har inte pratat sedan vi sågs och hjälpte mamma flytta.  Då känns allt bra. Det är här hemma det inte känns bra.