Jag känner mig förvirrad, jag vet inte om det blir att åka iväg i helgen och hjälpa till med mammas flytt, det blir inte så många som kan hjälpa till. Bah jag som skulle bokat tåget igår, tur jag inte gjort det. Fast bokar jag nu blir det mycket dyrare.

Dessutom är mamma kvar i syrrans lägenhet och går inte att nå, finns ingen telefon där. Tänk om hennes fd får ett överslag, dvs anfall och ger sig på henne och klår henne eller nåt. Ja mina tankar är många, så många. Jag får för mig allt möjligt när jag inte kan nå henne, det känns läskigt.

Jag känner mig bortglömd av sambon. Idag har han varit iväg mellan 11-18 och polerat och sedan besiktigat bilen.

Det fanns inget jobb på jobbet i natt så han tog semester och åkte iväg för att fixa med bilen ett par timmar, så sover här där, hos sina föräldrar och kommer hem i morgon. Suck jag saknar honom. Jag vet att han skulle ju ha jobbat och ändå inte ha varit hemma, men nu när inget jobb fanns valde han att åka iväg och fixa med bilen. JAG DÅ, vem bryr sig om mig.

Så klart sitter jag här nu med en skål glass och den djävla chokladen.

Det visade sig att mamma inte var där utan i lillasysters lägenhet.  Lillsyrran är inne på psyk (igen!!) och mamma ser till katterna åt henne.    Hon hade ju varit hos mamma och mormor till i torsdags förra veckan. Så åkte hon hem och bums kände hon sig dålig och så var hon inne på lassarettet de tog återigen en massa prover, det finns inget kroppsligt fel på henne förutom att hon väger 50 kg för mycket för sin kropp.  De skickade henne vidare till psyk och där är hon nu.

Jag säger som jag sagt många gånger att hon klarar inte eget boende utan hon måste bo där hon kan ha tillgång till personal som finns om hon behöver stöd.

Hon bodde så förra året, men tjatade så om att hon ville ha sin katt tillbaka då fick hon flytta till en vanlig lägenhet, för man fick inte ha husdjur där.  Nu klarar hon inte bo själv, hon får som panikångest, fast i början trodde hon att hon skulle dö och ringde ambulans och fick åka in.

Jag vet inte hur det blir med mammas flytt för det finns inte många som kan hjälpa till i helgen. Måste ringa min syster och prata med henne.   Hmm inget blir som man har tänkt sig.

Fasen att jag inte bor närmare släkten, det har jag med sagt hundratusentals gånger. 

Vad vore livet utan kaffe? Ja det vill jag inte veta.

I dag hoppas jag de kommer och lagar kökskranen. Sambon råkade ha sönder den i går när han diskade, så vi har inget vatten i köket. Jo vatten har vi, men ingen fungerande kran.

Jag har inte fått tummen ur och bokat tågbiljett till på fredag, men jag ska göra det idag, snart, ska bara som Alfons säger....

Inte har jag fått tummen ur och ringt vc än, om att fråga om reductil. Suck

Vad händer annars idag här då? Inte mycket det är rätt skönt. Jag ska ringa tandis och få en ny tid dit, nu ska jag busa med mina söta pojkar.