I går eftermiddag var vi till Willys och storhandlade hela familjen. Det var jag som ville handla och jag sa barnen kan hänga med och hjälpa mig. Det gick bra vi kom ihåg allt till helgen, tårtbotten, grädde, tacostillbehör osv.Så trodde jag sambon skulle iväg och köpa present till mig, men det gjorde han inte.HmmmMen himmel vad jag var trött i morse, det kändes som någon slagit ner mig när jag sov. Pallar jag inte med något alls, hur ska det gå när jag måste jobba(vill inte jobba) och hinna med hem, barn, hämta lämna och hit och dit. Varför måste alla förväntas jobba?Jag skulle göra allt i världen för att kunna vara hemma med barnen till den minsta är minst 2-3 år.I höst börjar dottern 1an. Jag hinner knappt med så stor hon börjar bli.Här hemma har jag vikt tvätt, varit med sönerna, torkat minstingens snoriga näsa, ska det aldrig gå över.Sambons dumma(!!!) chef ringde i går innan vi åkte till affären. Han hade ringt runt och frågat om någon vill jobba över, det är kris med att en maskin inte får stå still för länge. Så klart sa sambon att han kan jobba. Åhhhh han jobbade i natt som han gör vanligtvis, nu sover han. Jag ska väcka honom kl 13 vill han. Så ska han iväg ca 15 och jobba hela em/natten, helst till 5 då killen kommer som jobbar helgskiftet.Jag då, jag fyller 35 år i morgon. Vi får gäster min bästa vän och hennes man kommer och firar mig + de sover över. Jag som hade hoppats på att bli firad på sängen, men det existerar inte här i vårt hem,inte i hans värld. Jag undrar Om jag blir firad med kaffe på sängen när jag fyller 50 år. Nu är jag ironisk.Det är bara lite dålig tajming på att jobba extra just nu, annars får han jobba extra, inte mig emot.