Jag vet inte hur jag känner mig, ena minuten är jag glad och klarar leka och busa med barnen, nästa minut känner jag mig värdelös och "bara finns till"Jag är hemma med pojkarna om dagarna och lillplutten växer och hittar på mer bus för var dag, han gillar att klättra upp på köksbordet och att bita på stövlar i hallen.Mellansonen är fortfarande dum mot minstingen emellanåt. Så har han varit sedan han började ta mer plats och började krypa.Dottern går på 6-års varje dag och trivs med det.Jag vet inte vad jag trivs med, inte med mig själv iallafall. Jag ägnar all tid till barnen, och det vill jag.Men så försöker jag ta mig egentid, jag var på bio förra veckan och så jag var på stan en gång utan barn.Sambon är nöjd med att gå till jobbet och hem, han trivs hemma. Kontakten med hans föräldrar och släkt är sporadisk. Ibland ses vi en gång i veckan, ibland går det ett par veckor mellan.Jag läser om olika jobb på platsjournalen, men jag vet inte vad jag ska göra sedan. Jag vet inte om jag är frisk eller hopplös. Jag känner bara en stor tomhet, jag tror inte jag klarar nåt jobb. Jag vet inte om jag vill jobba med människor, jag känner panik inför det. Jag har ju bara jobbat med människor, jag jobbade i hemtjänsten i över 6 år.Sedan vet jag inte om det här är platsen där jag vill låta barnen växa upp, i en storstad. Visst trivs jag, men jag har så långt till släkten och har bara en nära vän här.Kan man ha rekord i att äta glass? Isåfall har jag nog det, jag köpte glass av glassbilen för ca 1.5 vecka sedan. En hel påse glass har JAG ätit upp. Jag drog i mig 5 glassar en kväll. Jag håller på att dra i mig chokladkakor än och kan äta flera 200 grammare i veckan. Jag äter lite hur som helst, och äter gärna lite mer mat än jag ska med, och öser på smör på smörgåsarna jag äter. Jag verkar ha matstörningar.Jag försöker prata med sambon om hur jag känner mig och så, jag är öppen med allt. Men jag vet inte hur mycket han alls förstår och engagerar sig. Det är mest jag som är intresserad av att ha egentid med honom.Lite om mina funderingar om mammaMin mamma har varit sjukskriven (djup depression) sedan förra hösten, hon flyttade dessutom ut från lägenheten och lämnade sin sambo, hon har bott hos sin mamma, här var hon ca 2 veckor i oktober sedan orkade jag inte mer. Hon är hos mormor sedan i oktober, det är inte samma kommun hon bodde i från början. Hon har varit i kontakt med soc i kommunen hon bor i nu, men de struntar blankt i att hon inte har någon inkomst, de mer eller mindre väntar på att hon ska flytta tillbaka till kommunen hon bodde i från början. Hon ska det 1 mars, men det är ju 1 mars inte nu.Jag tycker det är för jäkligt av dem att vara så. Som tur är vet jag att de på soc i hennes kommun är bra och hon då kommer få hjälp, de vet allt om hennes problem med bla att flytta till eget, lämna sambon och sjukskrivningen.Jag fattar inte varför fk ska ha så mycket förklaringar i intygen från hennes läkare, kurato